Keep an eye on the sky

I förra veckan dog en av Peters hjältar, Corey Haim, och den här veckan hann liemannen ifatt en av mina, om inte hjältar så inte långt ifrån. Sångaren och av grundarna till Big Star, Alex Chilton dog igår. Innan grundade han också The Box Tops. Men mest känd blev han för sina insatser med Big Star. Långt ifrån alla känner till Big Star, de har inte nått den status de så väl förtjänar. Men de som känner till dem vet vilken otroligt viktig roll de spelat för musikhistorien. Otroligt många band och artister är inspirerade av de tre album som de hann ge ut på sjuttiotalet innan de splittrades.

Big Star hade återförenats och Alex Chilton skulle stå på scenen under den musikfestivalen South by southwest som pågår nu. Något som alltså inte kommer ske.

Jag själv upptäckte Big Star någon gång i början av 2000-talet, jag kom inte riktigt ihåg varför men jag minns att jag var såld direkt. Några av mina favoriter är ”Thirteen”, ”The ballad of el Goodo” och ”September Gurls”. Dessutom är det väl inte helt långsökt att gissa att Luger-folket hade Big Star i tankarna när de döpte en viss festival på västkusten.

Alec Chilton blev 59 år.

Corey Haim R.I.P.

Jackson och Swayze i all ära… Men nu är jag verkligen ledsen. Hjälten från min absoluta favoritfilm när jag växte upp (The Lost Boys) trillade just av pinnen och världen kommer aldrig bli sig lik igen. Corey Haim knarkade sig (troligtvis) hela vägen till has-been himlen under gårdagen och världen har blivit en tonårshjälte fattigare.
Vila i frid Corey…

The Thrills – Whatever Happened To Corey Haim?

Home invasion

Med risk för att hamna i inrednings-TV-träsket (snälla någon… lägg ner hela Simon & Tomas skiten, det är ju ändå bara glorifierad TV-shop) så skulle jag vilja tipsa om Todd Selby. Todd är en amerikansk fotograf som tar väldigt fina bilder på kreativa människors lägenheter. Det är sjukt snygga, roliga och inspirerande bilder på allt möjligt som folk har hemma. Från möbler… till illustrationer, böcker, prylar och stuff…
Kolla in sidan och/eller köp boken.

I don’t want to talk about it

Fick reda på några trevliga skivsläpp som är på gång inom den närmaste framtiden. Ett av mina favoritband är Everything but the girl. Deras senaste album kom 1999 och jag misstänker att det också är det sista. Everything but the girl bestod av paret Ben Watt och Tracey Thorn och trots att de inte ger ut någon musik tillsammans längre så har de inte varit sysslolösa. Thorn har gjort musik på egen hand och Watt gav 2006 ut boken den självbiografiska boken Patient.

Gaffa rapporterar nu att Thorn kommer med en ny skiva i mitten av maj. ”Love And It’s Opposite” ska den heta och bland gästartisterna på skivan finns svenske Jens Lekman. Känns som det kan bli hur bra som helst.

Fick också veta av Pitchfork att de kanadensiska lågmälda indiepoparna Stars släpper ny platta i juni. ”The Five Ghosts” heter skivan som är deras femte studioalbum.

This is just a modern rock song

Enligt den nya svenska musiktidningen Gaffa, som är en svensk version av den utomordentliga danska förlagan, ska Belle & Sebastian snart gå in i studio och och spela in nytt material. Den senaste skivan som mitt absoluta favoritband gav ut, ”The life pursuit”, kom 2006. Sedan dess har ju frontmannen Stuart Murdoch släppt en platta under namnet ”God help the girl”.

Den brittiska musiktidningen NME skriver vidare att bandet även kommer spela live några få datum i sommar. Tänk om de skulle komma till Way out west, det vore ju fantastiskt.

R.I.P. Mark Linkous

Mark Linkous, med det musikaliska alter egot Sparklehorse, är död. Han tog sitt liv i förra veckan. Jag kan inte påstå att jag är så speciellt inlyssnad på hans låtar men det jag hört gillar jag. Sedan 1995 har han släppt fyra album och ett femte har varit på gång ett tag men försenats på grund av skivbolagsbråk men skulle nu äntligen släppas någon gång i vår.

The Oscars, part 2.

Point Break av... Kathryn Bigelow!

Då var galornas gala över för denna gång och (som tur var) så blev inte James Camerons X-Box äventyr den stora vinnaren detta år. I stället var det Kathryn som sopade mattan med alla vilket faktiskt känns lite mer 2010.

Som tippat gick det inget vidare för Quentin och Inglourious Basterds men Christoph Waltz fick i alla fall en guldgubbe för bästa mannliga biroll och vi får hoppa att han dyker upp i fler spännande saker framöver.

13 av 24 rätt lyckades jag i alla fall pricka in (alla vinnare hittar du här) vilket känns ok, godkänt men inte jättebra.

Live from LA, it’s The Oscars!

Då var det dags för Oscars igen och även om jag är tveksam till att jag kommer orka sitta uppe hela natten och kolla in spektaklet så ska det bli kul. Kommer James Camerons blåa Jar-Jar Binks äventyr Avatar ta storslam eller blir det Kathryn Bigelows Hurt Locker som tar hem spelet? Vem är snyggast på röda mattan och kommer Martin och Baldwin göra succé eller bomba? Personligen håller jag tummarna för att QT och Inglourious Basterds ska vinna stort, tror tyvärr inte det kommer gå så bra… men man kan ju alltid hoppas.

Här är i alla fall några av mina Oscarstips. På måndag morgon vet vi hur det gick.

Bästa film: Avatar (tror jag… även om jag inte tycker det själv)
Huvudroll man: Jeff Bridges (även om det antagligen borde bli Colin Firth)
Huvudroll kvinna: Meryl Streep
Biroll man: Christoph Waltz (han måste bara vinna)
Biroll kvinna: Mo’Nique
Regi: Kathryn Bigelow
Orginalmanus: Quentin!
Klipp: District 9

The hero could be you…

Jag har alltid varit lite svag för superhjältar. Och när jag säger ”lite svag” så menar jag självklart småbesatt. När det kommer till serienörderi är jag dock bara en glad amatör.  Mina hundratal Daredevil, Batman, Punisher och nedärvda gamla Stålmannen och Gröna Pilen från 50talet skulle stå sig slätt mot The Frog Brothers (ovan) eller Clarence ”I’d fuck Elvis” Worley…

Den moderna serietidningssuperhjälten (och hanns nemesis, Superskurken) har ju stötts och blötts i filmfabriken i ett antal år och det är spännande att se hur han utvecklats och växt upp. Från glad/blyg tioåring (Christopher Reeves helyllestålman), genom de finniga och småkåta tonåren (lågvattenmärken som Clooneys Batman och Afflecks Daredevil), via förvirringen och sökandet som ung vuxen (meta genrefilmer som Unbreakable) till dagens lite scitzofrena, Kafkaläsande 24 åring (The Dark Knight…)

Och mer ska det bli. Närmast på tur (eller i alla fall mest spännande på tur) är filmatiseringen av Kick-Ass! Ett gäng glada nördar som bestämmer sig för att det där med att vara superhjälte inte handlar så mycket om superkrafter och stora muskler som om snygga trikåer och bra oneliners.

 

Trailern ser väldigt spännande ut och man får väl hoppas att Nick Cage inte gör sin vanliga roll (sig själv?) utan faktiskt är bra denna gång.

I facket ”tokar i tights” kan även nämnas Woody Haroldssons Defendor som är på gång och av trailern att döma verkar… ok.

Sen sägs det ju att M Night Shm… Sham… Shamalama… I alla fall… Att regissören av Unbreakable är på gång med en uppföljare, vilket kan bli väldigt spännande (har Mr Glass lyckats fly? Har Bruce börjat med tights?) Och så är ju Iron Man 2 snart här, Sin City 2 &3 ska ju vara på gång och tydligen är även Thor på gång… (i regi av Kenneth Branagh?!). Daredevil ska även han vara redo för en re-boot (Vilket verkligen är på tiden… Jag kommer aldrig glömma Afflecks brutala lustmord på Matt Murdock…Fruktansvärt…) och får man önska så skulle det ju inte vara helt fel med lite vuxnare nyinspelningar av The Mask och Tank Girl…

Och kommer vi någonsin få se en Svensk superhjälte? Och hur skulle han i så fall se ut? Vem skulle spela honom? Skulle han ha superkrafter eller bara vara en vanlig småfacistisk rättshaverist? Frågorna hopar sig…

Judy and her dream of horses

Ett av de senaste årens mest omfamnade band, Band of horses, kommer med nytt album i vår. Den 18e maj släpper bandet sitt tredje album. Inom kort beger de sig ut på turné och i mitten av april når de Sverige, dock endast Göteborg. De biljetterna sålde ju slut åtta minuter så man kan ju gissa att förväntningarna kommer vara rätt stora på den nya skivan. Jag såg de live på förra årets Way out west men blev faktiskt lite besviken. Tror att det var inramningen, att spela mitt dagen på en festival passar inte alla band. På skiva tycker jag dock att de låter fantastiskt.

På tal om Way out west så har de börjat släppa artister till sommarens festival med allt högre frekvens. Idag var det dessutom lite dignitet på släppet. M.I.A. och Paul Weller. Man tackar. M.I.A.s konsert i sommar lär ju bli enormt upptrissad och säkerligen en av höjdpunkterna på festivalen.