Listdags!

Nu börjar året så sakteliga (eller egentligen går tiden väl rätt fort så här års) lida mot sitt slut. Men det är inte bara 2009 som tar slut utan även decenniet, något som inte insett tills för några veckor sedan. Decenniet som i brist på ett bättre namn döpts till nollnoll-talet. Ett decennium som för min del var det första som jag spenderade helt och hållet i någorlunda vuxen ålder. Det var också decenniet då jag flyttade från Göteborg till Stockholm. Ett decennium då jag lyssnat på tusentals skivor, varit på hundratals konserter, sett massvis med film och läst den stora merparten av alla de böcker jag läst hittills i mitt liv.

Slutet på ett år innebär ju oundvikligen årsbästalistor. Så var det förra året och så kommer det bli i år. Men i år får vi ju också tillfället att summera de senaste 10 åren av populärkultur. Något som är en omfattande med rolig uppgift. Så inom de närmaste två, tre veckorna kan ni vänta er ett antal listor inom de olika populärkulturella grenarna. Så länge kan ni ju hålla till med magasinet Novells nedräkning av de 100 bästa låtarna på nollnoll-talet, 2009 års bästa skivor enligt: Kulturbloggen och SvD, årets bästa böcker enligt SvD, årets bästa läsning och album enligt Andres Lokko och årets bästa utländska och svenska skivor enligt Nöjesguiden.

Alla dessa priser

Det har tillkännagivits en hel del pristagare de senaste veckorna. Inte minst när det gäller kulturpriser. Alla Nobelprisvinnare inklusive litteraturpriset, det engelska Booker-priset och härom dagen det nya Birgit Nilsson-priset.

När jag tänkte att nu måste väl det vara slut på tillkännagivningar på ett tag kom jag på att på måndag presenteras ju de nominerade till Augustpriset. Jag gillar Augustpriset. När det gäller det priset så har det funnits gånger då jag faktiskt läst vinnaren redan innan den fått priset (även om man till skillnad från Nobelpriset får priset för en specifik bok). Torbjörn Flygt och Carl-Johan Vallgren är två augustprisvinnare vars böcker jag gillar väldigt mycket. Johanna Thydell är en annan. På måndag får vi alltså veta vilka som kommer slåss om årets pris.

Och vinnaren är…

Idag klockan ett tillkännages vinnaren av årets Nobelpris i litteratur. Och precis som utlovat ska jag nu försöka mig på några gissningar. Tidigare år har jag hållit den belgiske författaren Hugo Claus som en av favoriterna men han gick och dog förra året så han fick tyvärr aldrig något pris. Joyce Carol Oates har ju i flera år cirkulerat som en kandidat och jag tycker i år har man hört hennes namn nämnas oftare än någonsin. Svenska diktaren Tomas Tranströmer är också en av lågoddsarna och med tanke på hans höga ålder börjar det väl dags att ge honom priset snart om man tänkt göra det över huvud taget. Den israeliske författaren Amos Oz har också varit väldigt flitigt tippad som vinnare i år. Både av rent kvalitetsmässiga men även av politiska skäl.

Det är ganska sällan som jag läst en vinnande Nobelprisförfattare vid tiden då han eller hon vunnit priset så det vore roligt om det någon av ens personliga favoriter som vann. I så fall skulle jag nog sätta mina pengar på den tjeckiske författaren Milan Kundera. Han har skrivit fantastiska böcker som ”Varats olidliga lätthet”, ”Avskedsvalsen” och ”Skrattet och glömskans bok”. Men som sagt, strax efter klockan ett idag vet vi. Och vi får väl hoppas att Peter Englund lyckas öppna dörren ordentligt.

Second hand news

Det är en spännande vecka vi har framför oss. Vinnarna av årets Nobelpris tillkännages. På torsdag får vi veta vem som blir årets Nobelpristagare i litteratur när den nya ständiga sekreteraren Peter Englund gör sitt första Nobelpristillkännagivande. Mer om detta i en post senare, ska försöka mig på några blygsamma gissningar också.

På lördag är det dags för en av höstens mest emotsedda konserter, Fleetwood Mac i Globen. I sin klassiska 70-talssättning (förutom Christine McVie) är de just nu på återföreningsturné och stannar alltså på lördag till i Stockholm. Jag är väldigt glad att ha biljetter till denna konsert som i alla fall enligt DN på stan är slutsåld sedan länge.

På lördag kommer det enligt förhandsinformationen bjudas på en hitkavalkad utan dess lika. Fokus kommer inte helt oväntat ligga på material från plattorna ”Fleetwood Mac”, ”Rumours” och ”Tusk” som alla kom under 70-talets andra hälft.

Wrapped up in books

Höst innebär en massa boksläpp. I bokbranschen så är det årets mest hektiska säsong. I slutet av februari ligger ju den årliga rean men annars är vintern och våren rätt så lugn och under sommaren släpps det inte många böcker. Då är det mest pocket som sälj. På hösten är det dock bråda dagar för bokbranschen. Förutom att det släpps en herrans massa böcker så tillkännages ju både Nobel– och Augustprisen. Och dessutom tar ju julklappsförsäljningen fart någon gång i november vilken är tänkt ska stå för en ganska stor del av årets omsättning i boklådorna.

Dessutom är ju hösten en väldigt bra säsong för läsning. Dagarna är korta, kvällarna mörka och det blir bara kyligare och kyligare för varje dag som går. Då är det skönt att krypa upp i en fåtölj med en riktigt bra bok.

Här är några av böckerna jag tänkte läsa i höst:

Emma Ångströms ”Och allt är förvridet” – En debutant som det snackats en del om. Boken handlar om Mina och Erik. De har nyligen avslutat sitt förhållande men detta faktum verkar inte Erik riktigt kunna acceptera utan han börjar stalka Mina. En psykologisk relationthriller verkar det med andra ord låta som. Jag antar att lite om mitt intresse för den här boken har masochistiska undertoner. Emma Ångström är nämligen 27 år och förutom att skriva böcker är hon både musik och arkitekt. Man kan ju få ångest för mindre.

Nick Hornbys ”Juliet, Naked” – Nick Hornby tillhör mina favoritförfattare och jag har läst alla hans böcker och lite till. Min absoluta favorit är High Fidelity. Därför blev jag väldigt glad över att i flera artiklar om hans nya bok läsa jämförelser till just High Fidelity. Jag måste säga att jag tyckt att Hornbys böcker de senaste åren inte alls nått upp till de tidigare. Möjligtvis med undantag av den senaste ”Slam” var riktigt trevlig läsning.

Paolo Giordanos ”Primtalens ensamhet” – Även den här boken har det snackats mycket om. Giordano har kallats underbarn och för denna hans debutroman har han fått Italiens tyngsta litteraturpris Premio Strega. Matematik och fysik fascinerar mig mycket och primtal har alltid haft en särställning i matematiken och ett visst romantiskt sken kring sig.

Douglas Couplands ”Generation A” – Douglas Coupland är ytterligare en av mina favoritförfattare och ”Generation X” är en av mina absoluta favoritböcker. ”Generation A” är en sorts uppföljare till ”Generation X” och utspelar sig i en inte allt för avlägsen framtid. Boken handlar om fem människor som trots att bin är utrotade blir stungna. Jag har nog aldrig blivit besviken av en Coupland-roman så förutsättningarna för att jag ska gilla även den här är tämligen goda.

Diktaturreklam

Kulturrevolution, det låter ju faktiskt helt ok, jag skulle nog hoppa på tåget… Kultur, det är ju min grej. Och lite revolution är ju alltid kul. Om det sedan visar sig att det är lite diktatur, förtryck och åsidosättande av mänskliga rättigheter det gäller i stället för filmfestivaler, rockkonserter och street art så skulle jag nog bli lite putt. Känna mig smått lurad, kanske skriva ett argt brev… Om 1,3 miljarder (!!!) kineser satte sig ner samtidigt och skrev arga brev skulle det bli jordbävning (och Peking skulle falla som ett korthus). Trots detta firar Folkrepubliken Kina nu 60år och det mesta pekar väl på att de kommer fortsätta erövra världsekonomin (och därigenom världen) i många, många år till. Den väloljade kombination av de två största ismerna verkar svår, om inte omöjlig att stoppa och att det skulle komma grus i maskineriet under en överskådlig framtid är svårt att tro.

Som så många andra hemska krig, konflikter och revolutioner gav den kinesiska oss trots allt en väldig massa intressant propagandakonst. Ett urval finns i en tjock Taschen bok med det fantasifulla namnet: Chinese Propaganda Posters. Boken ingår i Taschens 25 års jubileums serie och är nu (precis som de kinesiska fabriksarbetarlönerna) väldigt billig. Du hittar den hos nätbutikerna men jag tycker du ska lägga några kronor extra på att köpa den på en riktig bokaffär!

The weight of my words

Så är jag nu tillbaka efter bokmässan. En bokmässa som var ungefär som den brukar. Full av böcker, montrar, författare, bokälskare och annat löst folk. Jag var där två av mässans fyra dagar. Några av mina personliga höjdpunkter var att lyssna till Sara Kadefors och kulturtidskriften/bokförlaget Gläntas fest på världskulturmuseet på fredagskvällen. Jag älskar verkligen stämning som råder på bokmässan, en form av vördnad och respekt till det skrivna ordet som fyller mig av värme. Jag fick även en del idéer kring höstens läsning. Mer om det som sagt i ett senare inlägg.

Jag köpte inte så mycket i år, det blir så himla tungt att frakta hem till Stockholm. Lyckades hitta ett par riktiga fynd dock och passade även på att teckna en prenumeration på fotbollsmagasinet Offside. Efter två dagar av kryssande genom folkhav och signeringsköer, alldeles för lite att äta eftersom matköerna var helt sjukt långa och säkert flera mils vandrande var det till slut dags att ta farväl av bokmässan. Vi ses nästa år.

Put the book back on the shelf

Idag börjar den 25:e bokmässan på Svenska mässan i Göteborg. Själv beger mig till Göteborg ikväll och tänkte besöka mässan imorgon. Jag vet inte riktigt vilken bokmässa i ordningen det är för mig men det har helt klart blivit en del under åren. Jag tycker verkligen om att gå där bland montrar, den en obskyrare än den andra, författare och en massa småfulla bibliotikarier. För bokmässan är verkligen litteraturens Hultsfred. I alla fall som Hultsfred var tills för några år sedan. Då när hela musikbranschen begav sig till de småländska skogarna och hängde på backstage-området och drack öl och nördade ner sig om musik från förr och nu. Det är ju alltid trevligt att träffa likasinnade. Precis så är det på bokmässan. Man snurrar runt bland alla utställare ute på golvet, hälsar på någon man känner och kanske beger man sig till mässbaren för att avnjuta en öl. På kvällen är det sen dags för den traditionella efterfesten på Park Hotell på Avenyn.

Jag återkommer i nästa vecka med en höjdpunkter från mässan och även med lite boktips i höstens bokskörd.

Konst är kul!

Säga vad man vill om improviserade psykbryt och nerklottrad kollektivtrafik. Personligen så tycker jag det är väldigt kul att konsten åter igen tagit plats i den offentliga debatten. Konstfack, som inte varit något att hänga i julgranen sedan de slutade med sina jättefester i början av 00 talet, har nu plötsligt blivit en institution att räkna med (och slututställningar med säkerhetsvakter är alltid kul!) Det som ställdes ut var väl dock som vanligt lite, so, so… En glaserad porslins penis, en futuristisk bil, knasiga typsnitt, mystiska träklossar och befriande lite dålig videokonst.

Nu verkar de second-hand beklädda konstrebellerna i vårt lillebrosland Norge tagit upp stafettpinnen och en glad gutt vid namn Karl Edvin bestämde sig nyligen för att bjuda lite utställningsbesökare på GHB! Lite crazy och nytänkande kan man tycka men hela verket är som hämtat ur Tom Wolfes braiga bok The Electric Kool-Aid Acid Test. Boken, som kom ut redan 68, är en litterär beskrivning av Gökboet författaren Ken Kesey (och hanns Merry Pranksters) öden och äventyr i det syra snurrigs 60talet. Ken och hanns gäng drog korts och tvärs över USA i en psykedelisk skolbuss och ordnade multimedia fester där de bjöd besökarna på Kool-aid spetsad med LSD (utan att berätta vad det var). Gillar man Burroughs, Kerrouac, Ginsberg och Hunter… och är man kanske lite svag för Timothy Learys drogromantik så är Acid Test en ”must read”.

Är man lat eller analfabet kan man vänta tills Gus Van Sant blir klar med sin filmatisering av boken… med lite tur har den premiär nästa vår.

Knockin’ on heaven’s door

En av svensk musikpress absolut störtsta, Lennart Persson, har gått bort. Han har skrivit i otaliga tidningar från egna Fanzine till musikmagasinet Sonic. Han medverkade i tidningen Pop och han drev tillsammans med Andres Lokko, Mats Olsson och Jan Gradvall sajten Feber.se.

Jag läste alldeles nyligen hans senaste bok ”Sånger om sex, gud och ond bråd död”. Boken innehöll texter om låtar som betytt mycket för honom. De var, precis som allt annat han skrev, präglade av en stor kärlek till musiken.

Lennart Persson blev 58 år gammal.