Vinyl rulez

Hanna Fahl tipsade för några veckor sedan om podden ”DJ 50 spänn”. Efter att ha lyssnat på några avsnitt kan jag varmt rekommendera den. Upplägget är lika enkelt som det är underhållande. Varje gäst har inför programmet fått 50 kr som de ska spendera på 5 skivor i vinylbackarna i skivaffärer, loppisar eller second hand-affärer och sedan komma tillbaka och berätta vad de hittat. Valet är inte helt upp till gästen utan de fem väljas i enlighet med uppsatta kategorier till exempel ”den här köpte jag pga av omslaget” eller ”blunda och välj”. Sedan pratar helt enkelt programledaren Tommie Jönsson och gästen om skivorna och musiken. För en musiknörd som jag som tillbringat otroligt många timmar med huvudet nedstucket i skivbackar är det naturligtvis väldigt underhållande lyssning.

Hittills har Tommie Jönsson gjort 20 avsnitt av podden med bland annat Märta Myrstener, Roger Gunnarsson, Ika Johanssesson och Johan Jacobsson som gäster.

Movin’ on up

En flytt innebär en massa jobbiga saker. Man är tvungen att spela Tetris med sin soffa och andra obscent stora möbler i hallar och trappor. Man får se sina vänner vara oförsiktiga med ens prylar och man upptäcker att man egentligen är sjukt oorganiserad och att ens överkonsumtion av skräp är en av orsakerna till västvärldens förfall.

Och ställdes då inför den riktigt stora frågan. Vad ska jag göra av allt? Ska jag spara de två flyttlådor med gamla VHS band som stått på vinden och samlat dam de senaste åren? De tjugotal pockets om seriemördare som jag plöjde igenom i slutet av gymnasiet? Min gamla Commodor 64 som jag inte kopplat in på säkert 15 år… Och det här är bara en bråkdel av allt skit jag känner definierar mig som person. De tyska vinylskivorna med coctailmusik, Game´n Watch spelen, PEZ-gubbarna, Osama Bin Laden tändaren, MAD tidningarna m.m. m.m. Listan bara fortsätter och fortsätter…

Även om jag vill leva efter den finska devisen ”Äg inte mer än du kan ta med dig upp i en gran” så tror jag det är kört för mig. För trots att The Hidden och Red Heat säkert går att få tag på som DVD eller download, trots att seriemördarpocketsen förlorat sin ursprungliga dragningskraft (vilket kanske är tur) och trots att man kan spela alla gamla C64 spel genom emulatorer på nätet så måste jag spara dem. Jag har samlat för länge och vissa saker betyder för mycket. Jag satt och pillade med omslagen till de där VHS filmerna i timmar när jag var tonåring och det krävdes ett långt och enträget sökande i Myrornas vinylbackar innan jag fick ihop min coctailsamling. Men det är inte bara den nedlagda tiden, det är något annat, något som sitter djupare och som egentligen är hemskt. Vem är jag om allt jag äger försvinner? Vad finns det för bevis för att jag har levt om mina samlingar försvinner? Vad har mitt liv betytt om jag inte kan visa upp en samling Star Wars PEZ-gubbar, ett par Isberg Slim pockets och en vinylsingel med temalåten från Baretta?

The things you own end up owning you… som Tyler Durden sa.