Glöm Underwood, Kaan är lögnens okrönte konung

Året innan Netflix och House of Cards kom och tog världen med storm hade en annan serie om lögn, falskspel och intrikata intriger premiär på TV kanalen Showtime. En serie med ett snarlikt namn men med ett mörker och en humor som Cards inte kommit i närheten av. Det är dramakomedin House Of Lies med den alltid lika fantastiska Don Cheadle i huvudrollen (uppbackad av ett par andra riktigt bra skådespelare som t.ex: Kristen Bell (Veronica Mars) och under första säsongen även Richard Schiff! (West Wing). Serien, som bygger på boken med samma namn, kretsar kring managementkonsulten Marty Kaan och hans team av slipade konsulter som reser runt USA och gör det konsulter gör bäst, ljuger, ljuger och ljuger lite till.

Don Cheadle gör ett fantastiskt jobb som superkonsuten Kaan, en blandning av Don Draper, Frank Underwood och Tom Cruices Frank T.J. Mackey i Magnolia. Och även om karaktärerna som alltid i denna typ av serier är skruvade ett par extra steg så har flera av dem fått djup och dimensioner man ofta kan sakna i denna typ av 30 minuters serier. De första avsnitten var (också det vanligt i seriesammanhang) inte de bästa, seriens ramar och konflikter måste etableras väldigt snabbt vilket gör den lite platt. Men tar man sig för bi det och håller ut fram till avsnitt 5-6 så väntar en fantastisk åktur.

Säsong 1 finns på Netflix, säsong 4 har precis dragit igång i USA.

”Better than goofy golf!”

Igår visade SVT Spielberg-klassikern Närkontakt av tredje graden. Science fiction-rullen från 1979 där människorna lär sig kommunicera med utomjordingar på besök med hjälp av en gigantisk keyboard.

Jag hann inte se filmen igår men den fick mig att vilja lista mina favorit science fiction-filmer så här kommer en topp 8.

8. Contact (ganska kass film men boken är så himla bra så jag måste ha med den på en sådan här lista)
7. Matrix
6. Gravity
5. Avgrunden
4. Tron (ettan)
3. Stjärnornas krig del 4-6 (de får dela tredjeplatsen tillsammans istället för på olika platser var för sig)
2. Alien
1. Bladerunner

Record store heaven

Jag tillhör de få människor som fortfarande köper (fysiska) skivor. Jag kan tillbringa timmar i en bra skivaffär bläddrandes igenom back efter back med begagnad vinyl. Och känslan när man hittar en skiva som man letat länge efter eller ännu bättre, som man inte ens visste att man letade efter, är svårslagen.

Jag tvivlar på att jag någonsin kommer resa till Hong Kong men om jag gör det så måste jag besöka den här skivaffären.

Världens i min mening allra bästa skivaffär finns för övrigy i San Francisco och heter Amoeba music. Den har jag faktiskt haft förmånen att besöka.

Louis Szekely är tillbaka

Snart är han tillbaka, Louies CK i rollen som Louie. Det kan vara det bästa som hänt sit-coms sedan Seinfeld (ok, inte riktigt, det är helt olika saker och går inte att jämföra. Som ett äpple och en operett. Men! Båda är kul och går på TV, vilket man inte kan säga om operetter och äpplen…).  Den 5/5 är den fjärde säsongen av den Emmyvinnande serien tillbaka på amerikanska FX efter ett 19 månader långt uppehåll, hur man ska få tag på den här är dock fortfarande ett mysterium (vad jag vet har den aldrig visats på någon svensk kanal, den första säsongen fanns tillgänglig via en streamingtjänst under en period men hade försvunnit senast jag kollade). Louie är något så ovanligt som en autör-tvserie, Louies CK har fått full kreativ frihet och skriver, regisserar och klipper alla avsnitten själv vilket gör att TV bolaget helt ställts utanför den kreativa beslutsprosessen. Det gör att det blir en svajig serie med toppar och dalar, men för varje misslyckat avsnitt finns 2-3 fantastiska episoder. Det är en serie där man aldrig vet vad som ska komma… förutom att det kommer vara vansinnigt, mörkt och oftast väldigt roligt. Så kolla in säsong 1-3 på DVD och håll tummarna för att fyran dyker upp på tv eller streaming snart.

En gång till! En gång till! En gång till!

Okej, vi kör en gång till då. Efter en fyra år lång paus är nu Work tillbaka igen! Äntligen, ropar du säkert… Men kanske också, varför?!?! Är det för att Kent ska släppa en ny skiva? Är det för att det snart är val och hela världen blivit nazister eller är det för att en podcast bara skulle kännas så 2013? Vem vet. Inte vi. Det vi dock vet är att du nu kan komma hit ett par gånger i veckan igen och läsa smarta, intressant och ibland roliga inlägg om det mesta (men allra mest om populärkultur i alla dess former). Så, välkomna tillbaka. Nu kör vi!

Våga steget

Jag tror jag hade hört talas om dem innan men det var under Way out west i somras som jag blev riktigt nyfiken för bandet Steget. De ett av de artisterna som gjorde en bejublad spelning på en av klubbarna som det var absolut omöjligt att komma in på. Tror de spelade i Annedalskyrkan och jag försökte faktiskt inte ens komma in. Däremot försökte jag komma in på JJs spelning på Världskulturmuseet samma kväll. Det gick inget bra alls.

Men i alla fall, Steget består av Matilda Sjöström och Nils Dahl och de släppte i maj i år debutalbumet ”Förändrar allting”. De sjunger på svenska och musiken är lågmäld pianobaserad pop. Väldigt bra. Man kan inte hålla på och ångra att man missat konserter hela tiden men jag hoppas att jag kommer få se dem live inom en snar framtid. Även om det med stor sannolikhet inte kommer bli med lika fin inramning som Annedalskyrkan ger.

Sommarens sista smak

Fler och fler tecken tyder på att sommaren lämnat oss för i år. Dagarna känns mer och mer höstlika och temperaturen och soltimmarna minskar för varje dag som går. Dessutom är snart alla festivaler avklarade för i år. Idag börjar årets sista för min del i alla fall. Popaganda på Eriksdalsbadet. Jag besökte Popaganda varje år det huserade på Stockholms Universitetet. Men då var det en helt annan festival. Större, gratis och mer inriktad på lite mindre, oupptäckta band. Det nya Popaganda är också trevligt men når inte på något sätt upp till sin forna glans.

Med det sagt kan jag ändå konstatera att årets program är väldigt starkt. Idag spelar mitt absoluta favoritband, Belle & Sebastian. Det var några år sedan jag såg dem så det ska bli otroligt roligt. Avslutar idag gör Robyn och jag tror att den spelningen kan bli otroligt bra. Lördagen är den svagare av de två dagarna men den innehåller ändå en del intressanta inslag. Bland annat spelar Magic Numbers och Hot Chip.

Fler skisser för sommaren

Nu börjar sommarens festivaler bli mer eller mindre färdigbokade. För mig ser det ut att bli tre stycken det här året. Gagnef-festivalen, Way out west och Popaganda.

Gagnef åker jag egentligen inte till för musik utan för att det är en så himla trevlig festival. Har varit där de två senaste åren. Förra året var vädret kasst vilket la lite sordin på stämningen men bortsett från det är det Sveriges mysigaste festival. Festivalen, som började som en trettioårsfest, fyller dessutom tio år i år vilket ska bli spännande att se hur det manifesterar sig.

Way out west släppte en av de sista bokningarna idag. Hip-hop-akten Reflection Eternal featuring Talib Kweli & Hi-Tek. Hip-hop är ju inte riktigt min grej så jag har inte så mycket att säga om just den bokningen men jag måste säga att i mina ögon är årets line-up den svagaste i festivalens fyraåriga historia. Det hindrar dock inte mig från att åka dit och jag är övertygad om att det kommer bli fantastiskt ändå. Dock blir det intressant att se om biljetterna tar slut så som de gjort de tre föregående åren.

Popaganda däremot verkar gå mot det bästa året någonsin sedan de transformerades från gratisfestival på Stockholms universitet till en vanlig betalfestival vid Eriksdalsbadet. Redan vid en av de allra första bokningarna, Belle & Sebastian, köpte jag biljett. Belle & Sebastian är mitt absoluta favoritband alla kategorier och det ska mycket till för att jag ska missa en chans att se dem på svensk mark. Bokade sedan tidigare är även Robyn, Hot Chip och Hästpojken och idag släpptes även Jonathan Johansson och The Concretes.

Skisser för sommaren

Lite som en bomb släpptes idag nyheten att Kent släpper en ny platta i sommar. Den 30:e juni släpps Kents nionde studioalbum. De kommer heta ”En plats i solen” och innehåller 10 låtar. Bland låtarna märks titlar som ”Gamla Ullevi”, ”Ismael” och ”Varje gång du möter min blick”. Anledningen till att den slog ner lite som en bomb var att inspelningen skett helt och hållet i smyg under våren och att skivan inte på något sätt varit annonserad tidigare. Det är bara 7 månader sedan förra albumet, ”Röd”, kom.

Jag behöver väl inte säga att jag ser väldigt mycket fram emot skivan. Ska bli intressant om de fortsätter på den musikaliska väg som de tog in på i och med ”Röd” med ett tämligen elektroniskt sound.

Förlåt

Vi har försummat den här bloggen alldeles för länge. Vi kom till ett läge där vi kände att antingen får vi rycka upp oss ordentligt eller så får vi lägga ner bloggen. Vi valde det förra. Så nu sätter vi igång igen. Vi hoppas att vi inte tappat allt för många trogna läsare. Nästa inlägg kommer inom kort. Stay tuned!