Så går en sommar och kommer aldrig åter. Vi, framför allt jag, har varit väldigt dåliga på att blogga i sommar. Får väl skylla på semester och annat. Nu ska det dock bli ändring på det. Nu nystartar vi och satsar på många inlägg under hösten.
Till att börja med tänkte jag summera sommaren som varit. Det visade sig bli den festivalrikaste sommaren någonsin för min del. Fem stycken blev det totalt. Detta innebär följaktligen att jag sett en hiskelig massa konserter. Här kommer en liten summering av de olika festivalerna och de musikaliska höjdpunkterna.
Pop Dakar – Humanistiska föreningens lilla endagarsfestival på Universitetet i Stockholm är alltid trevlig. I år var de tillbaka med det vanliga popformatet efter förra årets utflykt bland dansmusik och elektronika. Det här var faktiskt den enda festival jag varit på i sommar som det inte regnade på. Lyckades inte se speciellt många konserter dock.
Where the action is – Sommarens i särklass regnigaste festival. Under de två dygn som festivalen varade så var det bara uppehåll i några enstaka timmar. Detta påverkade naturligtvis upplevelsen. Lite småregn har jag inget emot men till slut på andra dagen så pallade jag inte längre utan åkte hem. Annars fungerade väl Stora skuggan helt okej som festivalområde. Detta var mitt första år på WTAI som i år reformerats från en mer renodlad rock-festival till en som mer liknar Way out west med ganska brett artistutbud. Bäst var Neil Young, Perssons Pack och Magic Numbers. Största besvikelsen vad Duffy som visade sig vara väldigt tråkig live.
Skankaloss – Den lilla festivalen i Gagnef är också Sveriges kanske mysigaste. Trots att de gör minimalt väsen omkring sig i form av marknadsföring ökar publiktillströmningen för varje år i och årets festival sålde faktiskt slut. Det var första gången det hänt i festivalens åttaåriga historia. Bäst var helt klart Jens Lekmans överraskningsspelning. Fullsatt och otroligt härlig stämning.
Way out west – Jag älskar verkligen denna unga festival i Göteborg. Jag har varit där festivalens alla tre år. Jag förundras varje gång av att det går att göra en festival i det formatet så mysig. Det regnade en av två dagar men den här gången var jag väl förberedd i full regnmundering. Bäst var Glasvegas, Antony & The Johnsons med Göteborgs Symfoniker (det var magiskt) och Robyn.
Popaganda – Jag älskade verkligen Popaganda de fyra år som de var en gratisfestival på Universitetet och sörjde verkligen när det stod klart att det inte skulle bli några fler festivaler. Förra året återuppstod dock festivalen vid Erikdalsbadet i lite annan tappning. Borta var den fria entrén och 18-årsgränsen vilket gjorde att man slapp stå i speciella barområden när man drack sin öl. I bestämde jag mig ändå för att ge festivalen en chans. Musikaliskt kändes det inte så jättespännande eftersom jag sett i stort sett alla artisterna och banden på andra festivaler tidigare i sommar. Dock vill jag väldigt gärna se Camera Obscura, ett av mina absoluta favoritband. Även MGMT var jag nyfiken på. Camera Obscura gav en bra om än lite småtrist spelning men MGMT var en stor besvikelse. Känns se de gör sig betydligt bättre på skiva.
Inom kort kommer ett inlägg om hösten som trots kortare dagar, mer mörker och kallare klimat ändå har en hel del trevligt att erbjuda när det gäller musik, böcker och film.
Work is a Four Letter Word 