Det är så jag säger det

Jag har varit på Ullevi ett antal spelningar. Sett både Springsteen (flera gånger), Stones och U2. En del spelningar har varit riktigt bra. Andra mest kul att ha upplevt. Men lördagens Ullevispelning med Håkan Hellström verkar inte helt otippat ha varit både och. Och den missade jag. Jag har en känsla av att jag kommer ångra under resten av livet att jag inte gick på denna den största spelningen i Norden någonsin.

Det finns en del spelningar som man är väldigt glad att man varit på. Det finns en del konserter där fler personer än vad rimligtvis kan ha fått plats i lokalen i efterhand ändå säger att de var där. Jag har varit på väldigt många spelningar. Jag har varit på många riktigt bra spelningar. Jag har varit på en del spelningar som i efterhand ansetts mer eller mindre klassiska. Jag har sett Håkan Hellström live fler gånger än jag kan komma ihåg. Men jag var inte på plats när han inför 69349 människor rev av en över tre timmar lång, redan legendarisk, spelning i lördags. Och detta kommer jag nog alltid lite grann att sörja.

 

Håkan Hellström jobbar på ny skiva

Förra skivan kom för drygt ett och ett halvt år sedan. Den smått fantastiska skivan ”För sent för Edelweiss”. Hans femte fullängdare presenterade en mognare Håkan. En helt och hållet naturlig utveckling från den person som nästan ett decennium tidigare ramlat runt kring Magasinsgatan och vars hjärta ömsom stod i brand ömsom krossades. Nu var känslorna något mer balanserade men kärleken inte desto mindre brinnande.

Tydligen är det tänkt att Håkan ska gå in i studion nästa sommar och skiva nummer sex vara klar att släppas i oktober nästa år.

Redan idag släpps dock en DVD med en liveinspelning från hans konsert på festivalen Peace & Love i somras.

2009-06-27 – Håkan Hellström @ Utopia. FOTO: Joakim Kvist/ROCKFOTO

Tro och tvivel

Popcirkus i onsdags var riktigt bra. Håkan Hellström har ju inte kommit med något nytt på ett tag men jag hade å andra sidan inte sett honom någon gång när han turnerat med senaste skivan. Han körde ”För en lång lång tid”, ”Tro och tvivel” och avslutningsvis den fantastiska ”Kärlek är ett brev skickat tusen gånger” (alla tre från skivan ”För sent för Edelweiss”. Och vad ska man säga, Håkan är ju Håkan. Det var otroligt bra och jag blev glad i hela kroppen när jag stod och njöt av Håkan och hans medmusikanter. Moneybrother levererade han också, ska bli spännande att höra nya skivan som kommer snart. Och när kommer den där tomatsoppan egentligen?

Efter popcirkus gick jag på Maia Hirasawas releasefest för nya skivan. Hon spelade några låtar live vilket var mycket trevligt. Dessutom hjälpte Jonna Lee till med att köra på ett par låtar.

Gick äntligen och såg Watchmen igår. Den var inte alls som jag hade föreställt mig den. Ganska mycket mer än bara en simpel actionfilm. De slängde in en hel del filosofiska spörsmål. Filmen var väldigt snygg, våldsam och inte minst lång. Två timmar och fyrtiofem minuter klockar den in på. Men summa sumarum var den helt klart sevärd. Innan filmen visades trailern för Terminator – Salvation. Den filmen ser jag verkligen fram emot. Av det jag sett hittills verkar det bli en symfoni av mörker, svärta och dystopi.

Var är du ikväll?

Konserten med Detektivbyrån igår var verkligen helt grym. Får ni en chans att se dem live så missa inte det tillfället. Dragspelspop live är något utöver det vanliga.

Ibland så kan låtar och skivor som man vid ett tillfälle verkligen älskar tappa lite av sin forna glans när lite tid har förflutit. Det är lite så man kan skilja på bra skivor och mästerverk. Skivor som trots att de utsats för tidens tand känns lika fräscha och är en lika stor njutning att lyssna på som första gången man hörde dem. Håkan Hellströms första skiva är verkligen ett exempel en sådan. Jag förunnas över att låtar från ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” fortfarande, 8 år efter att det släpptes, frambringar så mycket känslor hos mig. Såg förresten första avsnittet av De kallar oss artister som handlade om just Håkan Hellström. Det var inte utan en ganska stor portion hemlängtan som jag såg på när Håkan Hellström visade de ställena i Göteborg som han sjunger om i sina låtar.