Idag är det våfflans dag, hurra! Man börjar i och för sig undra hur många dagar det finns kvar att portionera ut maträtter etc. på? Vi har Kanelbullens dag, Menlösa barnens dag, Nationaldag, Mors dag, FN dag, Gustav Adolfbakelsedag, Kvinnodag, Alla hjärtans dag, Köpfri dag, Nyårsdag (pizza & bakisdag… vilken i och för sig infaller många, många gånger per år)… etc. etc… När ska det ta slut? Och hur prioriterar man när det bara finns 365 dagar att dela ut? Man kanske kan börja dela på dagarna, ha knäckebrödets förmiddag och musarmsoffrens eftermiddag? Det skulle kunna funka. Eller bryta ner det ännu mer, på lördag är det ju Earth hour… Man kanske skulle bredda det konceptet och ge varje timme, varje dag året runt ett specifikt tema. Möjligheterna blir genast enorma! Tänk bara, Finska pinne timmen, Missförstådda fackföreningschefstimmen, Barrskogstimmen… Själv efterlyser jag Romdrinkens timme, Stanna hemma från jobbet och läs dagen och Stora grilla eftermiddagen. Ska nog börja lobba för det efter lunch.
Men nu gällde det ju inte tid utan stekta platta saker.
Våfflor och pannkakor får man väl säga ingå i samma familj… eller vänkrets, kanske är de kusiner, kanske är de kollegor, må hända har de bara sex då och då när de känner sig riktigt ensamma, vem vet. Den amerikanska pannkan kan däremot inte vara någonting annat än den vanliga pannkakans tjocka, dryga kusin från landet. Fem gånger så bred, fluffig som en gräddbakelse, helt aningslös och drypande av sliskig sirap. Men, innerst inne är han är god. Så, ska du nu mot förmodan bojkotta dagens högtidstema och vänstra med den tjocka kusinen kan jag rekommendera Aunt Jemimas pannkaksmix (som finns att köpa hos väldigt välsorterade mataffärer, kolla Gray’s återförsäljare här…) eller café Sirap på Surbrunnsgatan 31.