Vill du se mina etsningar?

Gillar du detaljerade illustrationer av lepra och herpes får du inte missa utställningen Läke Konst som öppnar till helgen på Waldemarsudde! En väldig massa vackra, konstiga och, ja… annorlunda bilder från det superhemliga Hagströmer biblioteket på Karolinska Institutet ställs nu ut till allmän beskådan. Vackert.

The Zombie vs. Dracula

I veckan förärade jag popcornpalatset Filmstade Sergel med ett besök och beskådade den synnerligen medryckande, humoristiska och på alla tänkbara sätt angenäma Zombieland. I genren lättsam amerikansk zombiekomedi med mycket pang-pang och roliga cameos (Bill ”Fucking” Murray!) placerar sig Zombieland lätt på topp tre.

För några veckor sedan läste jag en text i DN om zombiens uppgång och vampyrens fall, i krönikan drogs paralleller till klass och social ställning. Där vampyren skulle stå för överklassen och zombien för underklassen. Hotbilden skulle nu ha förändrats så att vi (biopubliken) nu upplevde den ruttnande, hjärnkonsumerande massan som ett större hot än den blodtörstige greven med sina vassa tänder och sofistikerade bordskick. En intressant betraktelse, kan det ha något med hur den amerikanska drömmen sprids över världen att göra? Alla tror att de kan bli miljonärer så vi låter höginkomsttagarna ha kvar sina privilegier samtidigt som den sjuka, sårig massan med dålig tandhygien med alla meddel måste stoppas från att ta tillbaka det som rättmätigen tillhör dem…För snart kanske det är vår tur att sitta på toppen och föraktfullt titta ner! 

En annan tolkning av zombie vs. vampyrfenomenet kan vara USAs uppgång och Europas slutgiltiga fall. Den feta, ovårdade och ultravåldsamma köttbergen sprider nu sitt skräpkulturvirus över världen och hur vi än kämpar så är de bara för många. De finns överallt! Den stackars greven med sin frack, sina fina viner och sina förstautgåvor av Sartre har inte en chans.

Eller så är det bara film… Vad tror du?

Zobieland går i alla fall på bio nu, spring och köp biljetter så fort du kan! Annars äter jag upp dig.

I’m a nerd

Vi fortsätter på Bergmantemat. Är du en av oss som inte har en årslön att lägga på gammalt demonregisörsbohag men ändå vill visa att du är en filmnörd av högsta rang kan jag rekommendera dessa supersnygga Heavy Metal/filmregisörst-shirts från Mondo. De finns har förutom Bergman/Maiden även de fantastiska kombinationerna Scorsese/Scorpions, Herzog/Danzig, Metallica/Fasbinder och Von Trier/Van Halen! Dessa fina plagg går loss på 24$ + porto vilket känns som ett väldigt överkomligt pris.

På tal om överkomliga priser kan man väl lätt konstatera att Bukowskis utropspriser var lika verklighetsförankrade som Påskharen och Bigfoot (trodde det där med lockpriser var nono, eller gäller det bara mäklare?). Papperskorgen gick faktiskt för 11.000! Fiaspelet för drygt 15, Hajen-kortet för 52, Golden Globen för 42 och det snygga fotot ”The Magic Flute” för 19, aningen över de 3300 som jag bjudit alltså… Kolla in vad resten gick för här.

Lisbeth Salanders day off

Har ni föresten tänkt på hur lika Stieg Larsson och John Hughes var?

Stieg Hughes? Hade de bara inte gått och dött vore ju samarbetsmöjligheterna oändliga! Millennium 4 i korthet: Kalle Blomkvist infiltrerar Shermer High, inleder ett stormigt förhållande med Molly Ringwald och avslöjar hemliga SÄPO planer på att skapa kvinnliga supersoldater av Kelly LeBrock dockor. Lisbeth Salander inleder ett bisexuellt triangeldrama med Ally Sheedy och Anthony Michael Hall samtidigt som hon avslöjar rektor Rooney som pedofil och KGB agent.

Surfs’ up!

Och så går ännu en åttiotals ikon ur tiden. Självklart talar jag om hjälten Patrick Swayze, vars namn alltid kommer förknippas med filmen… Road House. Några av er kanske även minns honom som snyggingen i filmerna Dirty Dancing och Ghost, men för mig kommer han alltid vara den hårde men rättvise dörrvakten Dalton, mannen som (om man retade honom tillräckligt länge) kunde slita ut ens adamsäpple med tre fingrar!

Nej, ärligt talat… Swayzes bästa film är utan minsta tvekan Point Break, Kathryn Bigelows surfaction från 91 med förutom Patrick även Keanu Reeves och Gary Busey! Så, det blir till att trycka in en gammal VHS i JVCn i kväll och drömma sig tillbaka till 90talet. Kanske korka upp en flaska tinto också (till minne av en annan hjälte som tyvärr druckit sig ur tiden. Floyd, tidernas bästa TV kock!). Adios amigos.

 

Double Bill

Efter att ha spenderat lite för många soliga sommardagar med att spela Ghostbusters: The Videogame har jag återigen upptäckt hur mycket jag gillar Bill Murray . Efter ”återkomsten” i Rushmore (och senare Lost in Transtlation) kändes det lite som Bill blev synonym med manodepressiva och syniska knasbollar, som en Hollywood version av Kjell Bergkvist. Man glömmer lätt att han faktiskt en gång var en komiker av rang, en leading man och något av en snygging… typ. Han var i alla fall kul och har faktiskt gjort en del förutom Groundhog Day och Ghostbusters som är värt att kolla in.

I Mad Dog and Glory från 93 spelar Bill mot DeNiro och en då blott 23 årig Uma Thurman, kanske inte världens bästa film men helt klart sevärd (den dyker upp lite då och då på TV4 Film för den som är intresserad. För ibland kan det ju vara lite kul att se en snutfilm där ALLA inte är fotomodeller med 200$ frisyrer och Hugo Boss kostymer, där ALLA bilar inte är nytvättade och där asfalten inte ALLTID är fuktig för att få det där sjysta blänket… djävla CSI!) En annan skön Bill rulle från 90 talet är bankrånarkomedin Quck Change med Gena Davis och Randy Quaid… Kolla in trailern, hur kan man inte vilja se denna film?

Filmen verkar ha hamnat i någon form av svart hål när det kommer till DVD distribution för jag kan inte hitta den någon sanns… Men som allt annat går den och hitta på lite mindre nogräknade sidor på internet.

the Bellasarious Memorandum

Denna soliga torsdagseftermiddag kom jag av en händelse att tänka på skådespelaren Liam Neeson. Det är inte varje dag jag kontemplerar denna allt för långa irländare, han är inte med i särskilt många av mina favoritfilmer och hanns träiga Qui-Gon var väl ungefär lika irriterande som den där rastagrodan i nya Star Wars.

Anledningen till att jag funderar på Liam idag har helt och hållet att göra med att den gamla Evil Dead regissören Sam Rami bestämt sig för att ta en paus från Spindelpojken franchisen och gå tillbaka till sina rötter med den kritikerrosade Drag Me To Hell. Ungefär samtligt som denna skojskräckis hade premiär (ett skönt alternativ till Saw/Hostal ångesten som plågat skräckgenren de senaste åren) hittade jag den bortglömda Darkman från 1990 i 49kronors lådan på ICA.

Darkman var Ramis första Hollywoodfilm efter lågbudgetsuccéerna Evil Dead 1&2 och i huvudrollen ses… Liam Neeson! Liam spelar forskaren Peyton som efter lite eltortyr och en stor explosion blir den maskerade hämnaren Darkman som ger sig på maffiabossen Robbert G. Durant (Larry Drake! Som du även såg som Benny i Lagens Änglar). Darkman är en riktigt skön superhjältefilm med en antihjälte utan superkrafter som har ihjäl sluskiga skurkar samtidigt som han slås mot sina inre demoner.

Två år innan Darkman gjorde Liam även en liten roll i den allra sista Dirty Harry filmen The Dead Pool, en film som förutom radiostyrda bombbilar och en avrättning med en jätte, jätte, jätte stor harpun (!) även innehåller Jim Carry i en jätteliten roll som en nerknarkad Axl Rose kopia.

Det var det, två sköna Liam Neeson-filmtipps inför alla slappa sommarkvällar som kommer. Nu ska jag tänka på något annat.

David Carradine – R.I.P.

Skådespelaren David Carradine hittades död på ett hotellrum i Thailand förra veckan, en ”onaturlig död” säger polis och obducenter… Det går rykten om strypsnaror och andra former av rep kring organ i de nedre regionerna… Huruvida David gjort en Michael Hutchence eller om han bara bestämt sig för att 72 år räckte får vi väl veta så småningom. Fram till dess väljer jag att tro att den gamle Kung-Fu räven och Bergman skådisen blivit mördad av någon ondskefull ninja eller hämndlysten brud, kanske Pai Meis five point palm exploding heart technique tillslut fick gamle Bills hjärta att eplodera…

Stranger Than Fiction

Till min stora glädje upptäckte jag idag att en av mina favorit författaren, Chuck Palahniuk, just kommit ut med en alldeles ny bok! Trots att den bara fanns inbunden (vem läser inbundna böcker nu för tiden?) eller som sådan där ”lyxpocket” (helt vanlig pocket i XL format och med XL pris…) var jag tvungen att köpa den. För även om hanns senaste tre romanerna, Haunted, Rant och Snuff inte hållit riktigt samma höga kvalitet som de första fyra-fem böckerna är förväntningarna ändå sjukt höga. Chuck, som de flesta av er kanske känner igen som mannen bakom det smått geniala anarkistmanifestet Fight Club har nämligen även författat en av mina absoluta favoritböcker, Survivor. Om den kan jag bara säga… Köp den och läs den… så kan vi snacka sen.

Pygmy heter i alla fall den nya boken och om en vecka eller så kommer ett omdöme.

För övrigt är ännu en Chuck filmatisering på väg upp på vita duken, eller upp och upp… filmen hade USA premiär i höstas och det verkar oklart om den kommer på bio här eller om det blir direkt till dvd. Choke från 2001 är det i alla fall som filmatiserats och i huvudrollen syns förvirrade (och kanske inte helt solklare) Sam Rockwell. Kolla trailern här.

Wild thing, you make my heart sing.

Årets mest hypade barnfilm, Spike Jonze filmatiseringen av boken Where The Wild Things Are (eller Till Vildingarnas land vilket du kanske mins den som…) ser ut att bli en riktigt skön film. Spike har ju etablerat sig som en av silverdukens mest innovativa och spännande regissörer och av allt att döma lyckas han behålla sin stil och sitt egensinne trots att han nu hoppar på den förrädiska barnfilmsgenren. Förhoppningsvis är det en framtida klassiker vi får se på bio i höst, något som dagens kids kan minnas som vi sjuttiotalister minns… Den oändliga historien? (ja, det var kanske inte världens bästa exempel men Hey, de filmer jag gillade mest var Gremlins och Ghost Busters och de kan väl knappast klassas som barnfilmer?)